Time.

Hela mitt liv har jag övertalat mig själv att jag aldrig ska glömma hur det är att vara barn, att fortfarande när jag är 40 ska förstå att småsaker faktiskt känns som hela världen ska rasa samman, att hoppa på studsmattan hela dagen faktiskt är kul. Men redan nu känner jag att jag håller på att glömma och har nog redan glömt en massa. Idag kommer jag inte ihåg hur det var när jag var 10 eller 15 och hur man tacklade saker när man var i den åldern. Idag skulle jag agera på helt annat sätt. När man umgås med personer som är yngre så får det en att tänka till. Hur var jag när jag var i den åldern, gjorde jag som dem gör? Kunde jag roa mig i flera timmar med att göra samma sak? Who knows? Ingen, längre...