Memories fade

It's like forgetting the words to your favorite song
You can't believe it
You were always singing along
It was so easy and the words so sweet
You can't remember

Quelqu'un M'a Dit

On me dit que nos vies ne valent pas grand chose,
Elles passent en un instant comme fanent les roses.
On me dit que le temps qui glisse est un salaud que de nos chagrins il s'en fait des manteaux pourtant quelqu'un m'a dit...

This is how we have to try.

Alla dessa ord som finns i ens huvud, alla dessa tankar som man bara delar med sig själv. Hur mycket finns det inte egentligen som aldrig kommer fram, som ingen någonsin får veta. Förmågan att släppa ut sina tankar, känslor eller ja till och med kunskap är en gåva som bara vissa personer har fått. Det finns så mycket man skulle vilja att folk visste, men man vill inte säga det, man vill inte informera dem om det, man vill bara att de ska veta, att de ska förstå utan att ett ord sägs.

C'est pour cela qu'on l'appelle le présent.

The clock is running
Make the most of today
Time waits for no man
Yesterday is history
Tomorrow is a mysery
Today is a gift
That's why it's called the present

You don't always have to be on top.

En bra helg, mycket rörelse och många skratt, mindre att tänka på. Imorgon, åter till vardagen, vardagen som inte existerar.

Trollängens Step by Step

Idag skulle Märta ha fyllt tretton år. I fredags fick hon somna in. Tumören som hon haft länge hade blivit för stor och tung att bära runt på. Det som är synd är att hon säkert skulle kunnat leva nått år till om hon inte hade haft den. Hon led inte direkt av den, hon var hur pigg och glad som helst fortfarande, bara det att den växte och växte..den vägde säkert ett kilo och hängde mellan bakbenen så det var helt enkelt dags att låta henne somna in för hennes bakben orkade inte längre med den. Hon hade i alla fall ett bra liv och jag tror hon var ganska nöjd med det. Ha det bra i himlen min vän <3.



Märta 1997.09.15 - 2010.09.10

If.

Vissa dagar känner man för att skriva, vissa inte. Den senaste veckan har jag tänkt på mycket som jag velat skriva men inte fått ner på papper, eller snarare på skärmen. De närmsta två veckorna kommer jag inte heller skriva nått för imorgon åker hela gänget (-Marta :( ) till Kos, Grekland. Blir nog skönt att komma tillbaka till värmen ett tag, särskilt eftersom Sverige varit så kallt de senaste veckorna, men två veckor räcker nog bra. Sen kommer jag hem igen, konstigt nog. De få utlandsresor jag gjort har ju trots allt varat i några månader minst, så det här blir något annorlunda. Dessutom tillsammans med goda vänner denna gång, som man känt sedan barnsben.